02 Feb

22:31

Livskvalitet

0kommentarer

En skön torsdagsträning är just gjord och jag sitter nu på bussen påväg hem. Jag orkade verkligen inte gå på träningen i tisdags efter att ha tränat 8 dagar i rad, därför valde jag att avstå från gymnastiken och istället köra lite badminton. Kanske dumt det att inte vila helt från träningar om jag nu ska vila för att prestera men känner ändå att jag måste göra något hurtigt, var dag. Så fort man kommer ifrån träningarna, rutinerna har jag det jobbigt att ta mig tillbaka. Hade det kämpigt med mig själv att orka, viljan att åka in idag för träningen men när man väl kommit på plats känns det alltid bra. Det känns värt det och man kan klappa sig själv på axeln. 


Imorgon jobbar jag stängning 15.00-21.30, för att inte sova bort hela dagen innan jobb, tänkte jag försöka gå en promenad, även en sväng förbi stan för att köpa ett anteckningsblock. Lyssnade på podcast idag där dom pratade om att må bra, livskvalitet och det bästa med det är att man får så många nya tankar och idéer, hur man kan göra vardagen lite bättre, kreativ och rolig. Jag brukar också kolla mycket på Youtubers som vloggar och det ger mig verkligen nya tankar och synsätt att leva livet bättre och roligare på. Jag älskar att bli inspirerad och testa nya saker, mardrömmen är ju att bli en stel maskin där allt i ens liv är samma-lika varje dag... det jag tänkte göra med anteckningsblocket är att skriva ner i punktform vad som kommer hända i mitt liv, planera kommande dag där jag hela tiden ska ha tankeställaren "varför gör jag detta?" För att känna en positiv känsla och få livskvalitet i varenda grej jag väljer att göra. På så sätt tror jag att mina vardags sysslor/mål kommer bli lättare att nå när det blir mer konkret 👍🏽 vi får se hur det går, roligt med förändring. Visst är det svårt att få ihop livet, vardagen och all aktiviteter runt om. Men det är ändå det som är det roliga, att försöka pussla ihop alla bitar 🎉

Allmänt Tankeställare...
Kommentera

29 Jan

22:40

Börja plugga?

0kommentarer

Sitter på bussen påväg hem från träningen. Resorna in till Sthlm går oftast bra, eftersom man har haft full aktivitet på förmiddagen, jobb eller något annat ansträngande som gör att man bara vill ta det lugnt och vila innan träningen 

Men resorna hem är däremot lite segare... man har ju blivit ganska pigg, får adrenalin i kroppen efter träningen så nu sitter man här och blickar ut genom fönstret ut i mörkret. Förr brukade man läsa läxor, eller skriva på någon inlämningsuppgift, vilket gjorde att resan hem gick lite fortare, men nu har jag inte alls mycket tidsfördrivande saker att ägna min dötid åt... ska väl inte klaga över ett sådant problem- läxor. Men av någon anledning var det ändå ganska mysigt med det där ständiga pluggandet. Stressen och hetsen inför en redovisning eller prov. Den där osköna känslan som slet så mycket på psyket, det var den som fick en att känna att man levde, och alla dessa sömnlösa nätter när man satt uppe och pratade med kompisar som skulle försöka hjälpa till med läxorna🌟haha oslagbart mysigt. 

Jag vet inte om jag är speciellt sugen på att börja plugga (just nu), har ju rätt späckat schema som det ser ut och jag trivs med livet, jobbet och mina fritidsaktiviteter. Samtidigt vill jag ändå göra något mer kanske ta någon kurs bara för att hålla igång studietekniken. Kollat runt lite och funderar på att ta en nybörjar kurs i kinesiska 👍🏽språk är väldigt kul att studera tycker jag och Asien är något jag aldrig kommer komma ifrån, så varför inte lära sig världens största språk? Vi får se vad som händer, ångesten över framtiden och livet kommer i vågar 🤷🏾‍♂️

Skola Tankeställare...
Kommentera

20 Apr

23:31

Chansar (på livet före skolan)..

0kommentarer
Idag har jag inte fått ett dugg plugg gjort här hemma. Slutade skolan vid 15.20 men blev på något vis ändå kvar till 18.00 haha. väntade först på min vän Angelica som slutade 16.40 sedan tänkte vi läsa igenom varandras svenska nationella prov som vi skrivit hela förmidaggen idag. Det känns väldigt skönt att det äntligen är gjort eftersom jag nu kan släppa ännu ett moment ur huvudet. Gått runt de senaste dagarna och stressat upp mig själv över något jag egentligen inte borde vara mer stressad över än en vanligt läxa. Försöker hela tiden tänka att nationella bara är vilket prov som helst och om jag hängt med på lektionerna borde jag ju kunna klara provet därav kursen! Vet dock inte om det blev så bra som jag tänkt mig... texten skulle ha ett omfång omkring 600-800 ord, min text blev 1012 ord... Det var helt enkelt svårt att begränsa sig när jag väl skulle dra slutsatser och få med alla olika vinklar i texten men det får bära eller brista känner jag. 
 
Kvällen gick väldigt fort och jag har inte hunnit med speciellt mycket alls. Hade planerat att plugga, ta en joggingtur, tvätta, städa rummet och mycket mer men istället blev det omstrukturering i mitt schema för jag och mamma blev bjudna på middag till min bonuspappa, de skulle göra någon deklaration tillsammans. Skönt att komma ifrån vardagen ett tag och bara chilla, umgås och snacka med familjen. Inte många dagar i veckan jag sitter ner vid matbordet och har tid att föra konversationer med min familj, tror faktiskt vi bara brukar äta 1-2 middagar tillsammans i veckan om inte mindre då vi är ute på olika håll vissa helger. Hann iallafall köra ett litet styrkepass på kvällskvisten innan jag dega ned mig i sängen med datorn i famnen. Pluggandet gick däremot sämre...Känner oftast att det blir bort prioriterat bara för att jag hela tiden hittar orsaker till att göra andra saker. Det dämpar liksom skolångesten på något vis. Om en kompis exempelvis vill träffas och ta en fika och jag sitter och pluggar, då blir det oftast att jag väljer att träffa polaren över en fika på stan för att det känns bättre att umgås, vara social än pluggandet... som kan vänta ("uppgiften ska ändå inte in förrän om 1 månad"). Eller om det exempelvis skulle bli en studentskiva några kompisar vill att jag ska hänga med på måste jag ju tacka ja eftersom det bara är en engångsupplevelse. Då blir tankarna istället "jag belönar mig med detta nu så lovar jag att plugga intensivt imorgon". Det finns alltid en anledning att smita från pluggandet för mig och i slutändan leder det alltid till ångest och oro. Trots att jag vet konsekvenserna av mitt handlande skjuter jag ändå upp läxan till sista sekund.
 
Kommer så väl ihåg en uppgift i samhällskunskap jag hade i 2:an. Vi skulle skriva en uppsats om samhällsekonomi teorier isch. Jag hade såklart skutit upp den till sista veckan, skulle åka till Island för att tävla NM, 5 dagar innan uppgiften skulle lämnas in, tänkte "fuck everything" innan jag åkte, kom hem 1 dag innan inlämning och insåg att det inte fanns något annat val än att ta mig i kragen och skriva uppgiften. Blev en lång natt och jag kände ändå att jag fick till det- allt kändes bra! Det blev trots den bra magkänslans bara ett E... fast egentligen kunde jag inte förvänta mig något toppbetyg när jag gjorde uppgiften kvällen innan inlämning hahah. Man måste ju leva lite och göra saker i sin ungdom, festa & leva life, våga chansa lite! Fett tråkigt om man gick miste om det (som jag redan gör och gjort en större del av min uppväxt då träningen alltid är prio 1!!!? hatkärlek till sporten) då skulle jag bara ångra att jag inte gjorde det, trots att det lett till en del dumma val i livet som jag ändå är stolt över att jag gjort! 
 
Tankeställare...
Kommentera

18 Apr

00:05

Life is good or....

0kommentarer
Hej ledsen för dålig blogguppdatering men det har varit mycket i mitt liv nu, och ibland kommer man ju av sig från bloggandet precis som med mycket annat i livet- som tur är brukar jag oftast hitta tillbaka till bloggandet med jämna mellanrum. Kan berätta att det är en väldans massa plugg just nu, mycket inlämningsuppgifter som tydligen ska vara "slutuppgiften" i de flesta ämnena vilket känns skönt- att när de väl är gjorda kommer det bara vara chill kvar i skolan innan STUDENTEN!? Utöver skolan rullar det på med träningar, 4 veckor kvar till SM i Lund så det är bara att satsa hårt nu, efter SM blir det antagligen lugnare fram till nästa års tävlingar. Har även jobbat mina två introduktionspass på Flygfyren som jag har fått jobb hos inför sommaren, nu återstår bara att fixa introduktion på avdelningen jag ska vara på-> Bistron! 
 



Mycket bollar att hålla i luften som ungdom och det sliter ju faktiskt på psyket. Mitt positiva humör och inställning till att allt ska bli gjort brukar komma och gå i omgångar. Det är både skönt att vara lycklig, tacksam för livet och samtidigt som det är kan vara lika skönt att bara stänga in sig från omvärlden och fokusera på sig själv ibland. Det känns verkligen som jag lever i en jobbig värld- "Allt eller inget" men oftast känns mitt liv så. Jag är lycklig när jag presterar och tacksam när jag blir sedd av människor i min omgivning men ibland kan det bara bli för mycket, att man känner sig otillräcklig och man inte kan prestera för sina nära och kära när det kan vara något så litet och lätt som att bara vardagsprata. Om det inte blir på det sättet jag har byggt upp och visualiserat i huvudet blir det inte på rätt sätt och jag vill bara stänga ute allt och gå in i min egna bubbla. (Att bara skriva detta inlägg tar ju tid och kraft från mig, har säkert läst igenom inlägget 10 gånger innan det kommer bli publicerat och det är bara för att jag redan skrivit det på ett visst sätt i huvudet och därför måste det då bli så "på riktigt" också!) Haha ni får inte tro att jag är någon galning för att när jag beskriver mitt liv på detta sätt känns det ju som jag har värsta psyksjukdomen, men lite såhär snurrar livet och tankarna runt i min hjärna. 
- Vem sa att det skulle vara lätt att leva? 
 
Just nu befinner jag mig i min egna lilla bubbla när jag bara vill vara för mig själv. Jag tror faktiskt att det kan vara viktigt det också, lära känna sig själv bättre- vad vill- och känner jag egentligen? Skönaste jag gjort på länge är att avaktivera alla notiser på telefonen. På så sätt känner jag inte samma stress varje gång jag plockar upp telefonen när jag kanske bara ska byta låt på spotify, ser exempelvis ett snapchat meddelande och måste svara med någon bild och klyschig text. Ni förstår hur jag menar haha. För mig blir det ett lugn och sedan när man väl känner för att kolla in på snapchat, facebook, instagram "you name it" är det bara trycka på appen och väl därinne kan man se notiserna och alla meddelanden man fått.
 
 
Tankeställare...
Kommentera

21 Feb

23:16

Ensam är starkast

1kommentarer
Den här helgen börjar gå mot sitt slut och jag har verkligen fått mig en tankeställare efter vad jag vart med om. Det händer ju saker i livet hela tiden, ibland når vi toppen-höjdpunkten med livet och ibland botten- det värsta vi kan vara med om. Från den här helgen har jag känt att jag varit med om båda delarna. Livet kan verkligen gå från toppen till botten på bara någon sekund och sedan till någon mellan nivå, där humöret ligger på en stabil nivå. En sak som återkommit alla dessa gånger jag känt att jag bara vill lämna världen, och försvinna är att jag är starkast ensam. Det kanske gör ont men efter en tid med smärta och lidande har jag insett att det enda man kan göra för att klara det är att uthärda smärtan. "What doesn't kill you makes you stronger" är verkligen ett sant citat. Jag skulle säga att livet är precis som när man vaccinerar sig. Man sprutar in lite av giftet i kroppen och under en tid är man svag men efter ett tag har kroppen byggt upp ett immunförsvar mot viruset så det aldrig kan skada igen. 

Att ta lärdom av sina misstag är det bästa vi kan göra, hur ska vi annars bättra oss? Därför brukar jag oftast säga sanningen, om jag tycker att någon kompis eller person behandlar mig eller någon annan på ett orättvist sätt. Vissa kanske anser att det är otrevligt av mig men jag ser det mera som att problemet ska lösas, här och nu. Att höra sanningen kan göra ont ibland men ärlighet varar längst och jag brukar alltid svara "jag är bara realistisk" om någon kollar lite snett på mig som att jag inte borde ha sagt den där kommentaren. 



Jag har också insett att efter den här helgen finns det inte många riktiga vänner som man verkligen kan kalla sina vänner. Det kanske ser ut som jag har det perfekta livet, med många vänner och ett fantastiskt fritidsliv men sanningen är nog att vi alla är "sårade", vi har alla något som tynger ned oss, därför tror jag att det är viktigt att ha någon man alltid kan prata med. 

Jag är glad och stolt över de vänner jag har idag och förstår att jag inte kan vara lika öppen och trevlig mot alla. Jag måste sätta gränser, vad jag tycker är okej och inte okej för annars blir man bara överkörd. En äkta vän är någon som tar tag i problemet direkt, inte låter tiden rinna ut i sanden och låtsas som inget har hänt och bara gå vidare i livet. Det är de närmaste personerna som kan skada en som mest, och det jag alltid kommer ha i bakhuvudet när kompisar vill träffas från och med nu är om de verkligen vill träffa mig, eller det materiella jag äger... 




Tankeställare...
Kommentera

06 Feb

11:44

Tattoooo

1kommentarer
Var nere på stan en snabbis nu på morgonen för att köpa operfumerad tvål och hud lotion för rengöring av tatueringen jag gjorde igår! Är verkligen nöjd över den och var lite orolig först när jag vaknade att färgerna att flutit ihop för det såg så ut när tejpen låg på men sedan när jag tog bort den var det bara överflödig färg och blod som lagt sig över tatueringen, tur det! När jag sedan rengjorde den och allt, blev den exakt som jag föreställt mig! Gjorde ju en del ändringar från orginal bilden men det var ju för att jag ville ha den mer på mitt sätt, så den fick den betydelse jag ville. Hoppas läkningsprocessen kommer gå lika bra som gårdagen när jag gjorde den, gäller bara att komma ihåg att tvätta och hålla rent de två första veckorna nu.

Det här valet med tre pilar var inte det lättaste och jag tror jag bestämde mig för just det här motivet bara någon vecka innan jag faktiskt gjorde det hehe🎉 hur som helst är jag väldigt nöjd och tanken bakom det hela var att jag ville ha något som symboliserade frihet& livet. Att livet inte alltid är det lättaste och vi möts av motgångar. Det är svårt att leva och vi måste ta massvis av val men trots de val vi gör ska vi vara stolta över det. Man ska alltid välja det som gör en själv lyckligast oavsett om polarna vill något annat. Därför valde jag att tatuera 3 pilar varav en går mot de andra två. Vi möts av motgångar och ibland måste vi få bakslag för att lära oss och kunna gå vidare. Livet är lite som en bergochdalbana. Det går inte alltid framåt utan vi gör misstag och av dom kan vi lära oss för att fortsätta leva. Så ligger det till 😊




 
Tankeställare...
Kommentera

31 Jan

22:22

Söndagsångest

0kommentarer
Då var långhelgen snart över och det kändes inte alls som att man hade längre helg än vanligt. Om det ska vara långhelg vilket innebär tre lediga dagar i följd istället för bara lördag och söndag så tycker jag nog att det passar bättre att få måndagen ledig. Fredagen är redan chill och man vet liksom att det snart är helg, att få ledigt på måndag skulle vara mer dröm, tänk er ingen söndagsångest...  Nu på kvällskvisten innan jag satte mig på sthlmsbussen gick jag en prommis vid gamla stan på bron där i tankar med musik i öronen. Hittat underbaraste låten om man bara vill koppla bort sig från allt och vara ifred- home ll av dotan- 7layers. Jag vet inte vad det är med mitt humör men det är väldigt skiftande hela tiden. Ena stunden är jag hur lycklig som helst och lever livet och i andra stunden vill jag bara släppa allt och lämna världen. Skulle det inte vara skönt om man kunde försvinna ibland, liksom pausa tiden så man inte missar något samtidigt som man bara kan befinna sig i nuet och inte stressa sönder..?


Tankeställare...
Kommentera

25 Jul

20:09

Ingen fest

0kommentarer
Kom precis hem från jobbet. skulle slutat vid 14.30 men blev ett längre pass till 19.00. Lite extra pengar är aldrig fel. Nu på kvällskvisten skulle jag egentligen iväg på fest, men eftersom jobbet blev förlängt och det hände lite saker igår, kände jag inte längre för att dra dit. Sedan jobbar jag tidigt imorgon, och man känner sig inte så välkommen, "om du dricker är du välkommen".  Det blir liksom inge kul, varför måste man supa för att ha roligt? Livet var bättre förr, när man kunde ha skoj med saft och bullar. Är inte speciellt mycket för att dricka..
 
Sedan var det vissa gemensamma vänner, arrangörerna och jag har som inte blev bjudna, vet inte vad det kan bero på antingen för att de inte är välkomna eller för att "de glömde", men jag tycker det är dålig stil och vill inte bidra till sådant. Varför hålla på att smyga med saker och ting, när det endå kommer läcka ut till alla andra förr eller senare? Bättre att säga sanningen direkt till personen, om den undrar vad som försegår, än att försöka dölja allt.
 
Sånt här med utfrysning i allmänhet är något av det hemskaste och värsta jag vet om. Dels för att det är så elakt, men även för jag själv varit i den sitsen. Det är en av de värsta känslorna jag personligen känt och under en tid jag gick till kuratorn för jag fick en sådan dålig självkänsla. "Vad har jag gjort för att bli såhär ensam?". "Som man bäddar får man ligga" är ett väldigt bra citat, och man kanske ska ta en tankeställare om ens vänner verkligen är riktiga...
 
Tankeställare...
Kommentera

02 Jun

22:36

Hatar allt

0kommentarer
Idag har det varit en fruktansvärd dag. Fick mitt samtal med matteläraren angående betyget jag är missnöjt med, men det var oförhandlingsbart. Slutade i frustation och tårar. Förstår hur han tänker, men frågan är om han tog något intryck från hur jag tänker. Kändes mera som han vände på det hela så att det skulle låta synd om honom. "Jag kan bara göra det som känns bäst för mig när jag bedömer" sa han. Usch vad irriterad jag blev. Om jag gick i parallell klassen skulle jag garanterat vara godkänd pga tidigare prov vi haft men min mattelärare tycker att det som ligger närmast i tiden är det som ska bedömmas. Massor med andra saker som vi tog upp under samtalet men orkar inte skriva ner allt. Imorgon ska jag till rektorn tillsammans med min mentor för att föra den här diskutionen vidare. Kommer inte acceptera detta förän vi möts på halva vägen... Även min mentor stöttar mig och tycker det är fel bedömt av min lärare. Förstår inte varför han är så envis, han lyssnar inte på någon annan än sig själv. Tappat all respekt för honom 🔫. 

Sedan hade vi betygsamtal angående historia 2a betyget. Där blev det inte högre än ett C pga att jag fått två C och två D på tidigare uppgifter. Han gav mig en chans till ett C i slutbetyg om jag gjorde en restuppgift jag missat när jag var i Spanien med spanskagruppen. Skriva uppsats om genus och mode, som enligt många i min klass var den tyngsta och svåraste uppgiften under hela terminen/kursen! Den ville han ha klar till på fredag för att hinna rätta och för att få det där C:et i slutbetyg måste jag även få minst C på den uppgiften. NONO, aldrig i livet att jag ska hinna prestera ihop en uppsats på minst 3sidor med bra kvalité till på fredag. Måste i sådana fall välja att satsa på matematiken om jag nu blir tvungen att göra ett kursprov som min mattelärare vill att jag gör (och såklart får godkänt på) ifall jag vill ha ett E i kursen. Jag har aldrig känt ett sådant hat mot vissa lärare men vissa är verkligen helt förjävliga när det gäller rättvisa.  Hur mycket vi elever tycker till och har rätt i de flesta fallen, är det endå läraren som bestämmer som en diktator i slutändan. 

Vi får väl se vad rektorn tycker imorgon... Mer än att prata med henne, kan jag inte göra och hur mycket är det värt att kämpa för? Jag vet inte, men just nu vill jag bara lämna skolan för gått.



Tankeställare...
Kommentera

19 Mar

22:13

Fuck everyone

0kommentarer
Jag känner ett hat, en ilska och när jag är arg är jag verkligen arg. Oftast brukar det försvinna lika snabbt som det kommer men den här irritationen mot personen har varit som en process som byggts upp mer och mer. Det tar liksom aldrig slut. Usch för vissa människor, genom att skriva mina tankar och ilskor brukar det sedan försvinna. Det är som att skriva ner allt på ett papper och slänga i soptunnan. Då är det väck, borta föralltid och tömd ur hårddisken. Jag har förrut skrivit om personer som jag irriterat mig över, och oftast brukar jag få frågan eller ett sms "är det jag?". Jag skulle aldrig hänga ut någon person på bloggen, här är alla mina haters anonyma.😄 men eftersom personen antagligen läst bloggen och känner sig träffad mer eller mindre måste den endå känna att han/hon gjort något fel eller mindre snällt mot mig.

Det jag vill säga är att personer kan vara jobbiga men oftast går det över. Däremot är det svårt att förlåta om man helatiden hör bortförklaringar och lögner. Att ljuga inför sin kompis tycker jag är det värsta man kan göra. Det är klart att det kan göra ont att höra sanningen, men hellre sanningen än lögner och skitsnack bakom ryggen. 

Idag irriterade jag mig väldigt över en viss person. En person som vägrar inse sanningen och ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag vet exakt vad som hände men endå nekar personen detta och vi lämnar tankarna i det förflutna. Resten av dagen orkade jag inte med den här personen mer, men den verkade endå inte fatta det. Lämna mig ifred, jag behöver andrum.  Bytte kompisgäng ett tag för att slippa denna vidriga person. Jag ger så mycket men får aldrig någonting tillbaka.

Jag skulle säga att jag i allmänhet är en trevlig person. En person som inte tar allt för mycket plats och är glad, positiv och en glädjespridare. Personer som jag känner mig bekväm med vågar man vara mer öppnare mot och då kan det oftast bli en del skämt som kan gå lite över styr... men jag menar aldrig det elaka som jag kan säga. Ibland blir det lätt impulsiva tankar som bara kommer ut men jag brukar aldrig bli arg på riktigt på personer. Jag brukar svälja hatet och fortsätta vara glad. Keep smiling✨

...men det finns en vändpunkt när man inte orkar mer. Att helatiden vara positiv och glad kan också bli fel. Genom att personen aldrig hör vad den gör fel kan den ju inte lära sig av sina misstag. Det brukar oftast vara det största problemet jag gör. För snäll och låta personer köra över mig, i slutändan leder det till att ingen lyssnar på mig. 

Många gånger har det uppstått situationer när det blivit diskussioner. Ofta står jag ensam mot många, men Jagvet att mitt sätt är det rätta, och det går. Kanske är det för att jag vågar vara mig själv medan de andra gör som gruppen gör. Sådan personer kan också gå mig på nerverna. Våga stå upp för dina åsikter, våga stå på dina egna ben. Göm dig inte helatiden i folkmassan. Så fruktansvärt patetiskt och helt plötsligt är din grupp borta och vi är ensamma med varandra. Då kommer det där fake trevligheten fram. Nej nej, det går jag verkligen inte på. Är jag det sista valet? "Ensam är starkast"  brukar jag säga.


Tankeställare...
Kommentera

01 Mar

11:27

Hatet

0kommentarer
Det finns vissa personer som verkligen inte passar ihop. Hur mycket man än försöker går det inte. Jag har varit trevlig  som än vän i många år men nu har vi snart kommit till vändpunkten när jag inte orkar mer. Varenda helg, vecka är det samma sak. Dumma kommentarer och ett otrevligt humör. Jag orkar inte längre, och det finns ingen som förstår. Jag har aldrig haft en positiv inställning för att umgås med dig men har ändå försökt eftersom det finns personer i min omgivning som sagt att jag borde. "Give it a chance", men frågan är bara hur många gånger jag klarar det mer. Andra verkar tro att mitt liv är som en dans på rosor, men så är det verkligen inte. Jag brukar se livet från två sidor, ett inre och ett yttre humör. Men hatet och respektlösheten har gjort att det bara finns dåliga sidor kvar hos dig.

Så fort som det är möjligt, drar jag. Flyttar hemifrån och hoppas vi aldrig mer behöver ses.


Tankeställare...
Kommentera

05 Oct

11:20

USA i ett helt år???

0kommentarer
Sitter och kollar olika sidor på internet om USA. Ska jag åka på utbytesår eller inte? För några dagar sedan fick jag brev från YFU att jag blivit antagen till ett utbytesår till USA. Jag kännde verkligen att det skulle vara kul och jag var väldigt engagerad och frammåt till ett studieår utomlands för några veckor sedan men nu har jag börjat tveka... Har ju inte tackat ja än, så det finns fortfarande möjlighet att avstå. Ena halvan av mig vill verkligen åka, medan andra halvan säger att jag måste stanna. Vad jobbigt det ska vara att fatta sånna här stora beslut!! Men om jag nu ska rada upp för- och nackedelar med att stanna i Sverige eller åka iväg i ett helt år till USA:
 
Fördelar

Att träffa nya människor och veta hur andra personer lever runt om i världen är något jag bara älskar. Se nya miljöer, och prova på en annan kultur skulle vara en väldigt  häftig upplevelse. Jag kommer verkligen känna att det händer nya saker Varje dag om jag åker och det är ju det jag saknar lite här hemma i Sverige. Jag vill bort från den här tråk staden och skolan. Just nu står allt stilla i mitt liv och jag känner verkligen att jag inte utökar min kompiskrets något. Sedan får man också chansen att bli bättre på engelska! Engelska är ett jätte roligt ämne trots att jag inte är speciellt bra på det, men det är väl det jag kommer att träna om jag åker på ett utbytes år. Fatta vad coolt att kunna ett till språk flytande, skulle dock vara coolare att prata spanska flytande (läser ju det som tredjespråk). Hur som helst tror jag att ett utbytes år till USA skulle vara välidgt lärorikt och jag skulle utvecklas som person otroligt mycket. Adrenalinet som pumpar när man går till en ny skola, att bo hos en helt annan familj, och all den nya miljön! Kanske jag kommer till en delstat där det är varmt året om!!
 
Nackdelar
 
Att lämna alla gamla kompisar jag skaffat mig genom livet. Kanske allt har förändrats när jag kommer tillbaka och jag inte har några vänner kvar. Alla har träffat nya vänner, glömt bort mig, och skaffat nya interessen. Kanske vi inte ens känner varandra när jag kommer tillbaka... 
 
Gymnastiken. Att ha lagt ner så mycket tid av mitt liv på träning, pendlande och satsning. Ska jag bara ge upp allt? Så mycket uppoffringar och se bara hur långt jag kommit. Om jag fortsätter att utvecklas i den tackt jag gör just nu ser det ut som jag kan ta en plats i landslaget en dag. Se bara på vilken nivå jag är just nu. Ett junior SM guld, Junior Nordiska mästerskapen brons och om mindre än två veckor ska jag tävla junior EM. Det känns som jag kommer ge upp allt jag byggt upp under alla dessa år. MEN och andra sidan kanske det finns ett gymnastiklag jag kan joina i USA! dock tror jag inte att Truppgymnastik finns där... Det är som störst här i Europa. 
 
När jag sedan kommer tillbaka till Sverige kommer jag behöva gå om ett år. Alltså jag kommer gå ut gymnasiet med den årskursen som är ett år yngre än mig eftersom utbytesåret inte räknas. Vet inte om jag kommer att klara det...(då menar jag mentalt). Gillar verkligen inte roden och att gå ut gymnasiet med personer som går där i årskursen under mig känns ju sisådär inte jätte roligt. Vet vilka elever som går i den klassen och jag kan säga att dom inte verkar speciellt roliga... 
 
...Jaaa nu är det väl bara att tänka lite vad man vill. Ett stort beslut för en liten pojke.
 
Tankeställare...
Kommentera

03 Jun

20:47

Att bryta Normen

0kommentarer
Den här dagen började lite krassligt med att jag missade spanska muntliga med den grupp jag skulle vart med, men det löste sig och jag hoppade in i den som var efter. Kändes verkligen as dåligt och jag sa knappt något, men endå var det tillräckligt för ett C i den muntliga delen (stolt). Sista lektionen var det psykologiprov! Kändes som det här provet var väldigt avgörande för slutbetyget i kursen eftersom vi bara har haft två prov med detta i psykologi på hela terminen! Jag har pluggat och läst på men det känns inte som det fastnar, provet gick väl sådär och jag tror det räckte för åtminstonne ett godkänt hehe. 
 
Efter skolan var det träning i stockholm så jag drog as usual direkt när vi slutade. På bussen träffade jag en gammal "vän". Vet dock inte om vi är vänner men känner varandra, det gör vi! (eller så kanske vi bara är bekanta..). Personen var iaf Helga som är min kompis kompis, som kände igen mig väldigt bra och hälsade på mig med en vänlig kram. Det var ju ganska trevligt, och vi snakcade på bussen. Hon skulle på hike i stockholmsskärgård med någon förening. 
 
Efter tränigen åkte jag T-banan som alltid till Tekniska Högskolan och tar bussen därifån. Jag ställer mig alltid på den där plattan som är markerad på hållplatser där bussen stannar. Alla andra stod under busskuren för att det regnade, och när jag ställde mig där fick jag tusentals blickar som att jag gjort något fel. "Gå och ställ dig sist i kön, skitunge" skrek deras blickar.. men det roliga är att det inte fanns någon, såkallad "busskö". alla personer stod bara där under busskuren uppradade och jag ställde mig i regnet för att det inte fanns någon plats under taket. När bussen sedan kommer säger en gubbe åt mig att jag får ställa mig sist i kön och vänta på min tur, men det roliga var att han stod inte heller först i den "icke existerandekön". Personer som säger åt mig vad jag ska göra vill jag bara skjuta eller låta de lida. Jag blir så fruktansvärt arg och irriterad på personer som tror dom är sååå mycket bättre än andra. Jag känner av när personer är eller har något emot mig men då brukar jag alltid tänka att jag är bättre än den och skulle aldrig bete mig likadant. Sedan brukar jag också tänka att om vi skulle tävla fysiskt, springa en sträcka eller lyfta vår egenvikt eller kasta en kula skulle jag ALLTID vinna! Vet inte varför jag tänker detta, men för att få bort de arga tankarna brukar jag tänka så för att jag vet att jag skulle vinna över de feta gubbarna och otränade vuxna personerna i alla fysiska sporter!! :)))) DET GÖR MIG SKADEGLAD I PSYKET.
 
Tankeställare...
Kommentera

01 May

01:20

Har alltid stått ensam...

0kommentarer
Det regnar sådär mysigt ute och det är Valborg. Det blev lite kaos som vanligt med planeringen inför Valborg, vart jag skulle ta vägen men trots allt besvär så blev det riktgt mysigt och trevligt. Träffade mina gamla klasskompisar som vanligt och jag är verkligen tacksam för att jag har dom, för det finns inga andra personer som jag har lika roligt med. Jag förstår inte varför vi alltid har så roligt tillsammans, men det kan ju bero på att vi gått i samma klass i 3år och det finns faktiskt inga andra jag känner mig lika trygg med. Dom gör mig glad, får mig att skratta, och mycket mer. Vi är verkligen inte som andra personer i våran ålder, det kanske låter konstigt men jag ser det faktiskt som positivt. Utan dessa människor skulle livet vara så mycket tråkigare, två av dessa ska faktiskt på utbytes år i sommar så vi får väl se hur det kommer att gå när dom försvinner i ett år😥

Alla andra i min klass skulle på fest ikväll hos en i klassen. Jag vet ju inte vad som menas med fest men jag antar att det är supa supa och alkohol som gäller🎉🍻. Åtminstone lät det så i veckan när alla snackade om festen som är idag. "Fan vad full jag ska bli, jag blir full på bara några cider, öl är så jävla äckligt". Jag menar verkligen att ALLA i klassen blev bjudna förutom jag. Inte för att jag ville komma och dricka mig full, men det hade heller inte skadat att bli tillfrågad. De flesta visste att jag inte var frågad eller bjuden men ingen verkade heller bry sig om jag kom eller inte. Orkade inte anstränga mig för något jag inte ville gå på men såklart det gör ont när alla i klassen och många fler är frågade förutom jag..man blir ju ledsen och känner sig utfryst. Men det känns ofta som att jag blir det. Det är oftast så att jag får bjuda in mig själv, om jag får reda att några kompisar ska träffas tillexempel. Jag hör det i sista minuten, eller blir inte tillfrågad alls. Det är alltid jag mot alla andra, jag är ensam vargen. Om det blir något litet bråk/kafs är det alltid jag som står ensam.. Varför är det alltid så? Tycker folk inte om mig? Vad gör jag för fel? 

...och andra sidan har jag inga problem med att vara ensam. Jag tycker det kan vara skönt och mysigt att bara vara hemma ensam ibland. Men! Såklart det blir jobbigt och deprimerande att hela tiden känna sig ensam och utanför. Det känns inte som jag har speciellt många "riktiga" vänner men de jag har är guldvärda.❤️ 


En bild från kvällen. Blev inte så mycket majbrasor man såg, men att umgås med personer som gör livet bättre är inte heller fel! Vi kan ha roligt utan alkohol, som många andra i vår ålder inte verkar kunna.
 



Pontiii vardag Tankeställare...
Kommentera

21 Mar

10:14

bilden säger allt.

0kommentarer
Tankeställare...
Kommentera

13 Feb

12:25

frilufsdag

0kommentarer
Denna dag har varit fett ovärd! Frilufsdag och jag fick gå promenad. Alla andra i min klass åkte till Romme elr stanna hemma (skolka). Ville såklart med till romme men det var fullbokat😐 kände att jag också kunde vart hemma idag pch varit "sjuk". Ingen skulle endå märka det, för jag stod inte ens med på närvarolistan.... vi skulle gå en promenad till borgmästarholmen och tillbaka men inte var det någon lärare som höll koll. Jag och en till kompis smet till flygis och köpte godis. Vi var tillbaka till 11.00 när det var lunch och ingen märkte att vi försvann! 😋 det var så himla kallt också!

Nu är jag hemma nerbäddad i sängen med en stor kanna te. Ska bara ta det lugnt i någon timme innan jag ska bege mig mot sthlm för träning. Denna vecka har varit ganska chill. En studie dag och en frilufsdag som jag princip var ledig på. Imorgon är det fredag och jag börjar 10.00 😊
Tankeställare...
Kommentera

26 Jan

02:06

känslorna snurrar i huvudet

0kommentarer
Allt bara snurrar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Livet är som en berg och dalbana, just nu går det bara nedför (negativit). Det är stressigt i skolan med allt plugg, funderar på att byta skola, m.m. när man går ensam och bär på detta kan det bli så tungt så man sjunker till botten. Jag tänker på framtiden, jag vet inte ens vad jag vill jobba med än och jag är vuxen om ungefär 2 år. Satt med mamma på ett café idag och tänkte när vi åt.. tänk om vi lever i helvetet. När vi föds kommer vi till helvetet och när vi dör till himlen.  Allt detta som finns på jorden, god mat, pengar, kläder rikedomar det finns bara för att jävulen försöker locka oss att stanna här. Ingen vet ju faktiskt vad som händer efter döden...😇
 
Ikväll skedde också ett litet kärleksdrama mellan en av mina bästavänner och en annan kompis. Vi är ett "gäng" som brukar umgås och träffas men nu har de här två personerna blivit tillsammans!! Är fortfarande lite chockad och vet inte vad jag ska säga... inget kommer att vara det samma när vi träffas igen. Iaf känns det så. Visst är jag glad för deras skull men jag har endå en del tankar som snurrar i huvudet vad som kommer att hända här framöver, ska ju inte skriva för mycket men en sak är ju att man kommer känna sig lite bort prioriterad. Jag kände mig redan lite som tredje hjulet när vi umgicks och hur kommer det bli nu..? Svårt att förklara men allt känns jobbigt och tungt just nu.jag har ju kompisar men det känns inte riktigt som man har någon riktigt nära man verkligen kan snacka med allt om.🙈 ibland kanske man bara ska hålls tyst så alla slipper höra vad man har för tankar.
 
Här är lite "citat" som kan beskriva mera hur jag känner:
 
 
 
Tankeställare...
Kommentera

09 Jan

20:51

Börjar tänka....

1kommentarer
Jag börjar tänka mer och mer på om jag valt rätt skola..
Det känns som jag kunde ha mycket bättre betyg, högre ambition och närmare vänner på en annan skola i tillexempel stockholm som de flesta av mina gamla kompisar valde. 
 
Då ställs bara frågan: 
Kommer du orka pendla?
Börja om på nytt?
 
...Jag vet inte om jag kommer att orka, tyckte det var jobbigt att bara börja på gymnasiet och träffa nya personer. Trodde jag inte skulle få en enda kompis men där hade jag ju fel, men det kanse var annorlunda. Då var alla nya och ingen kände ingen. Nu om jag byter skola/klass har ju folk redan bundit band vid varandra... Då blir jag den som står där ensam. Ååå vad jobbigt allt ska vara. Jag ska ju endå gå 2år till och då vill man ju ha ett bra gymnasium. Jag vet att jag inte kan jämföra med min gamla "underbara" klass men den var så synkad och bra. Den här klassen...,den är också bra men det känns fortfarande som man inte känner alla, vissa är så tråkiga och håller sig fast vid samma personer heeela tiden. Det är svårt att förklara men det känns inte rätt. Alla verkar stormtrivas men hur är det egentligen..? 
 
Jag vill gå i en skola i stockholm, bättre utbildning, högre ambition men jag orkar inte pendlandet. Det jobbigaste är att jag inte kan se mig själv klara gymnasiet. Vissa saker vill man ju kunna planera och se i huvudet så man är beredd på vad som händer men nu... allt bara kommer som det gör. 
 
Aaa.. är det försent att byta gymnasium eller inte? Orkar jag pendladet? kommer jag få några kompisar? Alla mina gamla klasskompisar verkar ha det så bra på sina gymnasium i stockholm. De gymnasium jag funderat på isånnafall är Hermods eller Täby enskilda. Det känns bara så läskigt om jag skulle komma till en helt ny klass, jag vet inte. 
Jag bor ju inte ens hemma längre.... kanske det är hemlängtan som drar i mig. Jag kanske inte har kommit över den där smärttröskeln än för att det ska kännas tillräckligt bra.
Tankeställare...
Kommentera

27 Dec

16:16

Det handlar om att ge❤️

0kommentarer
Målet med den här julen var att köpa någon julklapp till min familj och mina närmaste vänner. Det hann jag med men jag hade även ett till mål, att köpa något som stödjer Cancerfonden eller räddabarnen. Tänkte att när jag ändå är nere på stan kan jag svänga förbi Apoteket och köpa ett sånt där childhood armband 😀 nu känner jag mig riktigt duktig och snäll! 😊
Din hjälp förändrar liv❤️
Lov Tankeställare...
Kommentera

19 Nov

23:16

dröm eller verklighet?

0kommentarer
Sedan helgen har jag alltid varit på min vakt varje gång jag går in på toan här på mitt boende i uppsala. Jag drömde nämligen en hemskt dröm i helgen. 
Det började med att jag kom tillbaka hit från en helg hemma i norrtälje. Jag kom in på mitt rum och packade upp alla saker, sedan skulle jag in på toan för att duscha men duschdrapperit var utdraget. Jag drog bort det och där stog en person som hoppade på mig och högg mig flera gånger i maggen. Allt kändes så verkligt, att jag verkligen blev huggen i maggen och hur ont det gjorde. Jag vaknade och kunde inte somna om den kvällen. Ganska hemskt men det var det som hände... Tänk om det var en sann-dröm, har drömt saker förrut som blivit sanna på ett eller liknande sätt till drömmen. 
Tänk om detta skulle hända, jag kom faktiskt tillbaka till lägenheten i måndags direkt hemifrån norrälje och min rumskompis hade glömt låsa dörren till vårt boende. Vem som helst kunde ju smita in i våran lägenhet och sno saker eller värre, gömt sig bakom duschdrapperiet och hugga mig i magen precis som i min dröm. Vi har som två dörrar till vår lägenhet. Först har vi ytterdörren så man kommer in i lägenheten och sedan i lägenheten har vi en dörr som måste låsas upp till sovrummen. Sovrumsdörren var låst som tur var men inte ytterdörren. Kände ingen återkoppling till min dröm förän nu när jag satt och skrev detta inlägg. Kommer till lägenheten direkt efter en helg, dörren är upplåst och ingen är hemma, vem som helst kunde smita in.. en liknelse till drömmen.. eller?
 
 
Vi måste kunna skilja på drömmar och verklighet... eller kan man drömma saker som visar sig vara sanna..?
Tankeställare...
Kommentera