Chansar (på livet före skolan)..
0kommentarer
Idag har jag inte fått ett dugg plugg gjort här hemma. Slutade skolan vid 15.20 men blev på något vis ändå kvar till 18.00 haha. väntade först på min vän Angelica som slutade 16.40 sedan tänkte vi läsa igenom varandras svenska nationella prov som vi skrivit hela förmidaggen idag. Det känns väldigt skönt att det äntligen är gjort eftersom jag nu kan släppa ännu ett moment ur huvudet. Gått runt de senaste dagarna och stressat upp mig själv över något jag egentligen inte borde vara mer stressad över än en vanligt läxa. Försöker hela tiden tänka att nationella bara är vilket prov som helst och om jag hängt med på lektionerna borde jag ju kunna klara provet därav kursen! Vet dock inte om det blev så bra som jag tänkt mig... texten skulle ha ett omfång omkring 600-800 ord, min text blev 1012 ord... Det var helt enkelt svårt att begränsa sig när jag väl skulle dra slutsatser och få med alla olika vinklar i texten men det får bära eller brista känner jag.
Kvällen gick väldigt fort och jag har inte hunnit med speciellt mycket alls. Hade planerat att plugga, ta en joggingtur, tvätta, städa rummet och mycket mer men istället blev det omstrukturering i mitt schema för jag och mamma blev bjudna på middag till min bonuspappa, de skulle göra någon deklaration tillsammans. Skönt att komma ifrån vardagen ett tag och bara chilla, umgås och snacka med familjen. Inte många dagar i veckan jag sitter ner vid matbordet och har tid att föra konversationer med min familj, tror faktiskt vi bara brukar äta 1-2 middagar tillsammans i veckan om inte mindre då vi är ute på olika håll vissa helger. Hann iallafall köra ett litet styrkepass på kvällskvisten innan jag dega ned mig i sängen med datorn i famnen. Pluggandet gick däremot sämre...Känner oftast att det blir bort prioriterat bara för att jag hela tiden hittar orsaker till att göra andra saker. Det dämpar liksom skolångesten på något vis. Om en kompis exempelvis vill träffas och ta en fika och jag sitter och pluggar, då blir det oftast att jag väljer att träffa polaren över en fika på stan för att det känns bättre att umgås, vara social än pluggandet... som kan vänta ("uppgiften ska ändå inte in förrän om 1 månad"). Eller om det exempelvis skulle bli en studentskiva några kompisar vill att jag ska hänga med på måste jag ju tacka ja eftersom det bara är en engångsupplevelse. Då blir tankarna istället "jag belönar mig med detta nu så lovar jag att plugga intensivt imorgon". Det finns alltid en anledning att smita från pluggandet för mig och i slutändan leder det alltid till ångest och oro. Trots att jag vet konsekvenserna av mitt handlande skjuter jag ändå upp läxan till sista sekund.
Kommer så väl ihåg en uppgift i samhällskunskap jag hade i 2:an. Vi skulle skriva en uppsats om samhällsekonomi teorier isch. Jag hade såklart skutit upp den till sista veckan, skulle åka till Island för att tävla NM, 5 dagar innan uppgiften skulle lämnas in, tänkte "fuck everything" innan jag åkte, kom hem 1 dag innan inlämning och insåg att det inte fanns något annat val än att ta mig i kragen och skriva uppgiften. Blev en lång natt och jag kände ändå att jag fick till det- allt kändes bra! Det blev trots den bra magkänslans bara ett E... fast egentligen kunde jag inte förvänta mig något toppbetyg när jag gjorde uppgiften kvällen innan inlämning hahah. Man måste ju leva lite och göra saker i sin ungdom, festa & leva life, våga chansa lite! Fett tråkigt om man gick miste om det (som jag redan gör och gjort en större del av min uppväxt då träningen alltid är prio 1!!!? hatkärlek till sporten) då skulle jag bara ångra att jag inte gjorde det, trots att det lett till en del dumma val i livet som jag ändå är stolt över att jag gjort!
Kommentera