Värsta känslan.
0kommentarer
Sitter och väntar på bussen som går om 15minuter från tekniska. Varit på fristående träning i blackeberg och idag var det en speciell träning, nämligen Svårighetstest för att se hur alla ligger till. Vi alla körde friståendet en gång 2-3 personer åt gången medan tränarna prickade av hur det såg ut. Nästa tisdag får vi reda på lagindelningen. Förhoppningsvis kommer jag med i mixen och får satsa mot NM som är på Island i oktober 🌟. Sånna här test är riktigt nervösa, får en likadan känsla som när man står på tävlingsgolvet och ska köra fristående, väntar på att musiken ska gå igång och man spänner sig så. När det är över känns det alltid skönt fast man känner ju alltid att man kunde göra något lite bättre. Som en person sa en gång till mig "man ska aldrig vara nöjd med sig själv, kan alltid tänka att det finns något som man kan göra bättre. Jag brukar alltid säga till min dotter att aldrig vara nöjd med sig själv".
I slutet av träningen kände jag som en kramp i magen och det göra jag fortfarande.😥 den här känslan är så hemsk och jag får alltid det när jag käkat för lite eller för tidigt innan träningen. Kanske åt ganska för tidigt idag faktiskt. Käkade vid 3 när träningen börjar 18.00. Men var ju tvungen att åka in vid 4 så då blev det tidig middag 🙈. Fruktansvärt ont i magen och det blev inte bättre efter jag stoppat i en banan och en recovery drink. När jag kommer hem och har haft såhär ont i magen brukar det gått över men sedan när jag stoppar i mig något blir det som för mycket och det krampar värre en någonsin... Måste ju käka när jag kommer hem (mitt inatten), men antagligen måste jag käka långsammare och mindre portioner 🙈. Det här med att hinna äta bra mat innan man drar till träningen har alltid varit ett problem för mig sedan jag började träna med Brommagymnasterna.
Hela första terminen på gymnasiet när jag bodde ensam och pluggade i Uppsala var det ingen som hann laga mat till mig innan jag drog till träningarna. Drog direkt efter skolan om inte tidigare vissa dagar när jag frågade om jag kunde gå 10minuter tidigare från lektionen för att hinna med pendeltåget. Att dra direkt till träningen efter skolan gör jag fortfarande men nu med mer stöd hemifrån. Kan få matlådor och värma på i skolan som jag sedan käkar på bussen påväg in till träningarna 🙏. Förr blev det bara en baguett från cafeterian och en Festis. sedan när jag kom hem blev det mikromat. Mikromat efter mikromat i en hel termin. Inte tror jag att jag lagade en enda färsk maträtt vilket är väldigt negativt som elitidrottare, men när skulle jag ha tiden till att laga mat? När jag inte tränade blev det massor av plugg.
Jag är både glad och ledsen för att jag bytte gymnasium. Sanningen varför jag bytte till Norrtälje och flyttade hem var för att jag kände att jag inte skulle klara av gymnasiet på egen hand. Bo ensam, med hemska rumskamrater, mikromat efter mikromat, och ingen som pushade på en. Ett väldigt ensamt liv men samtidigt underbart. Skolan var det helt klart inget fel på och jag älskade mina klasskompisar men samtidigt kände jag mig väldigt ensam. Ingen att umgås med efter skolan. Gymnasiet var ju för elitsatsande ungdomar därför tränade de flesta efter skolan. På helger blev det hemfärd till familjen för påfyllning av energi så inte blev det mycket fritid. Mest pendlande fram och tillbaka. Nu när jag ser tillbaka på det hela, tror jag att jag var lite för ung. Ja var för osäker på mig själv och vågade inte. Om jag fick chansen att byta tillbaka till Celisus gymnasiet skulle jag klart ta den! Inga tvivel, med det jag gått igenom nu klarar jag vad som helst. Första veckorna på Roden gymnasiet här i Norrtälje var det värsta veckorna i mitt liv. Grät under perioder men stod ut och kände att inget kunde rubba mina känslor efter det.
Kommentera