Fuck everyone
0kommentarer
Jag känner ett hat, en ilska och när jag är arg är jag verkligen arg. Oftast brukar det försvinna lika snabbt som det kommer men den här irritationen mot personen har varit som en process som byggts upp mer och mer. Det tar liksom aldrig slut. Usch för vissa människor, genom att skriva mina tankar och ilskor brukar det sedan försvinna. Det är som att skriva ner allt på ett papper och slänga i soptunnan. Då är det väck, borta föralltid och tömd ur hårddisken. Jag har förrut skrivit om personer som jag irriterat mig över, och oftast brukar jag få frågan eller ett sms "är det jag?". Jag skulle aldrig hänga ut någon person på bloggen, här är alla mina haters anonyma.😄 men eftersom personen antagligen läst bloggen och känner sig träffad mer eller mindre måste den endå känna att han/hon gjort något fel eller mindre snällt mot mig.
Det jag vill säga är att personer kan vara jobbiga men oftast går det över. Däremot är det svårt att förlåta om man helatiden hör bortförklaringar och lögner. Att ljuga inför sin kompis tycker jag är det värsta man kan göra. Det är klart att det kan göra ont att höra sanningen, men hellre sanningen än lögner och skitsnack bakom ryggen.
Idag irriterade jag mig väldigt över en viss person. En person som vägrar inse sanningen och ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag vet exakt vad som hände men endå nekar personen detta och vi lämnar tankarna i det förflutna. Resten av dagen orkade jag inte med den här personen mer, men den verkade endå inte fatta det. Lämna mig ifred, jag behöver andrum. Bytte kompisgäng ett tag för att slippa denna vidriga person. Jag ger så mycket men får aldrig någonting tillbaka.
Jag skulle säga att jag i allmänhet är en trevlig person. En person som inte tar allt för mycket plats och är glad, positiv och en glädjespridare. Personer som jag känner mig bekväm med vågar man vara mer öppnare mot och då kan det oftast bli en del skämt som kan gå lite över styr... men jag menar aldrig det elaka som jag kan säga. Ibland blir det lätt impulsiva tankar som bara kommer ut men jag brukar aldrig bli arg på riktigt på personer. Jag brukar svälja hatet och fortsätta vara glad. Keep smiling✨
...men det finns en vändpunkt när man inte orkar mer. Att helatiden vara positiv och glad kan också bli fel. Genom att personen aldrig hör vad den gör fel kan den ju inte lära sig av sina misstag. Det brukar oftast vara det största problemet jag gör. För snäll och låta personer köra över mig, i slutändan leder det till att ingen lyssnar på mig.
Många gånger har det uppstått situationer när det blivit diskussioner. Ofta står jag ensam mot många, men Jagvet att mitt sätt är det rätta, och det går. Kanske är det för att jag vågar vara mig själv medan de andra gör som gruppen gör. Sådan personer kan också gå mig på nerverna. Våga stå upp för dina åsikter, våga stå på dina egna ben. Göm dig inte helatiden i folkmassan. Så fruktansvärt patetiskt och helt plötsligt är din grupp borta och vi är ensamma med varandra. Då kommer det där fake trevligheten fram. Nej nej, det går jag verkligen inte på. Är jag det sista valet? "Ensam är starkast" brukar jag säga.
Kommentera