Det här är mitt liv
0kommentarer
Vaknade hyfsat tidigt för att åka hem från min polare Timmy vid 11-tiden. Ska nämligen till Stockholm idag för att se på teater med kusin och farbror, Svart Orm på teatern Intima vid Odenplan. Just nu sitter jag på stockholms bussen och är ovanligt pigg för att ha sovit så lite. Var uppe och spelade dataspel till 03.00 tiden inatt. Var tvungen att spela 10 games som brukar ta mellan 20-50 minuter, för att vetra vilken "nivå" jag skulle hamna på. Svårt att förklara men alla som spelar Leaugue of Legends förstår.
Åkte mopedbilen till och från timmys pappa och det gick fortare än ja trodde, bara 15-20 minuters åk tid. Om man har hörlurar och en bra musiksmak kan det vara rätt roligt att åka sådana "långa sträckor". När jag kom hem var det bara att slänga i sig något som gick snabbt att käka, blev nudlar. Sedan tvättade jag mig, packade väskan och drog. Exakt när jag skulle gå kom mamma och Elin hem från friskis. Känns bara som vi stötter på varandra nuförtiden. Inte mycket tid som man hinner umgås med sin familj. Mitt liv är fullt av aktiviteter hela tiden. Har inte varit hemma med familjen på två veckor nu. Förra helgen var jag i stockholm för att det var extra träning, och den här helgen åker jag till stcokholm nu och kommer hem imorn för att jag ska på teater och träna. På vardagarna blir det inte heller mycket av att träffas, eftersom jag kommer hem vid 23-00 tiden, och då sover alla. När jag väl är hemma behöver jag egen tid för att kunna plugga, så när ska jag hinna umgås med la familia???
Det får bli en öppen fråga, värd att grubbla på.
När jag tänker efter tror jag att jag spenderar mer tid på bussen till och från stockholm, där jag gör något än när jag är hemma. På bussen hinner jag tänka, äta middag, plugga. Hemma sover, duschar och äter jag bara. Önskar att jag hade mer tid, eller ett tidseffektivare liv. Helgerna går så snabbt. Om jag vill träffa någon polare på fredagar hinner jag inte träffa familjen, på lördagar måste jag plugga, och söndagar åker jag ganska tidigt till stockholm för att träna. Men kanske allt händer på grund av en anledning. Så brukar jag ofta tänka. "Det här hände säkert på grund av en anledning" därför är det bara att göra det bästa av situationen. Vet inte om jag tror på något särskilt, men jag tror ändå att allting har en orsak. "Det ska bli såhär för att...". Jag har klarat av skolan, träningen, läxorna än så länge, hållt mig hyfsat skadefri så kanske är det någon som vill att jag ska det här. Kämpa med träningen och samtidigt klara av skolan.?! Men vad vet jag...
Kommentera