Hej! Och du är..? Min vän?
0kommentarer
Ibland får det mig att undra om vi ens är vänner längre. Oftast är det jag som hör av mig till dig, alltid jag som skickar det första sms:et.
När vi väl träffas känns det bara som jag finns där. Jag pratar med dig och får ett halvt svar tillbaka.
Det enda du ser är din telefon, dina andra kompisar som du inte är med för tillfälligt. Varför inte bara njuta av tiden här och nu?
Du kom till mig när du var ledsen. Jag frågar alltid hur du mår, finns alltid där så fort du behöver mig men frågar du någonsin hur jag mår?
Hur många gånger har jag försvarat dig? Hur många gånger har du funnits där för mig. Det är saker som jag undrar ibland. Varför inte bara släppa taget och gå vidare. Om jag slutar höra av mig så tror jag knappast att vänskapen skulle finnas kvar, för skulle du höra av dig, eller skulle du glömma bort min existens.
Vi har kännt varandra sedan en lång tid tillbaka. Jag har inget att dölja, alla mina kort på bordet men vad får jag tillbaka.. en iskall blick. Förr kunde jag iaf känna din värme, din lycka, din glädje. Men nu...
Kom inte till mig nästa gång du gråter, vill snacka skit om någon eller annat bullshit. Du har rykt dina chanser och bortförklaringarna fortsätter bara produceras runt dig. Varför aldrig stå upp på dina egna ben, våga säga vad du tycker för att se personen i vitögat är något du inte ofta gör.
Sluta vända kappan efter vinden, våga säga vad du tycker och var alltid ärlig så ska du se allt blir bra. Vill du ens fortsätta vara min vän? Tänk alla gånger jag har lyssnat på dig, tänk på att alltid behandla personer som du själv vill bli bemött.
Kommentera