Sanningen..

0kommentarer

Kom just hem efter en mysig kväll med min polare Julia! :) Vi träffades vid 20:30 tiden och hängde till typ 23:10. Ville komma bort från min familj för att det hände en liten grej.

Jag kom hem vid 20:00 tiden, innan hade jag spelat klarinett konsert i Halstavik och det gick faktiskt ganska bra! 😅 Missade bara mitt lilla solo men men.. Det kommer fler chanser. På tisdag ska vi ju spela konsert igen så då får jag en till chans. Efter konserten när jag kom hem iaf, gick jag ut och kollade vad min lilla syster och "plastpappa" gjorde. De höll på att plocka mördarsnigar!! Bläblåblä men det är ju bra för då slipper vi kliva på dom. Jag var iaf på toppen humör efter konserten och så men då får jag en.. Inte bara en, utan flera utskällningar av min plastpappa... Någon hade tydligen berättat att jag skrivit om honom på min blogg och han påstod att det var en kund som sagt det till honom.
Mm visst, som att en bil-kund till honom läser min blogg, det tror jag knappast.
Han skrek iaf ur sig att jag absolut aldrig fick skriva om honom om han inte ville och att han var jätte förbannad på mig. Om ni har läst tidigare såg ni ju att jag bloggat om en kväll när de hade druckit lite mycket. Jag tycker iaf det var dåligt av honom att stå och skrika på mig. Det var liksom inte så trevligt och få massor av hemska ord rakt på mig, som ni förstår var han inte så nykter nu när han skällde ut mig idag heller och det är ännu värre när mamma inte är hemma.. Nu när han skällde ut mig så var inte mamma hemma. Hon var och hyrde en film och när han snackar med mig ensam blir han mycket modigare och elakare. Hatar verkligen "platsföräldrar", de är hemska. Det är ju han själv som skapar dåliga rykten, då får man leva med det. Vi alla i hans omgivning försöker jämt säga att han inte borde dricka mer, men han lyssnar inte på någon. Bara fortsätter och fortsätter till det går över styr.


Kommer aldrig glömma den där gången när jag typ var 8år. Jag vägrade ta på mig ett par byxor och mamma hade gått iväg och gjort sig ordning. Vi skulle typ på en fest eller något och då skulle ju såklart plastpappan ta tag i problemet.. När han såg att det bara var jag och han i rummet tog han upp mig i armarna och ruskade om mig för att "banka vett i skallen". Jag blev så himla rädd, ledsen och arg och kunde inget annat göra då. Den här händelsen är bara en sak han har gjort mot mig, han har gjort hur många jobbiga, elaka saker mot mig som jag inte okar ta upp.
Om jag fick bestämma skulle jag vilja att mamma skiljde sig från den där dumma gubben! 😤 Han kan försvinna ut mitt liv för ibland har jag faktiskt fått känslor att bara "försvinna" han sa ju att jag skulle dö en gång när han var full..

Ibland känns det som att jag aldrig har någon riktig person jag kan vända mig till.. Det är alltid någon kompis, men den går aldrig att lita på. Berättar saker för någon och helt plötsligt vet hela världen något om lilla mig.. Allt jag vill är att ha någon förtroende. Det kan bli ensamt att aldrig kunna prata med någon. Mina "kompisar". Jag känner mig som ett andrahandsval ibland. Om inte den bästa kompisen kan hänga då väljer ni mig.. Jag är den som blir utnyttjad. Kan du hjälpa mig med det här? Sedan betyder man inget. Jag känner en smärta som ingen annan ser. Det går inte att beskriva den men ibland är livet så ensamt.

Hej svejs, nu ska jag sova för idag eller imorgon fyller min lillasyster år! :D 11år. Hon blir en riktig bajsunge!

Kommentera

Publiceras ej