En Classic Wienerbröd
0kommentarer
Fettisdagen idag vilket vanligtvis brukar vara någon bättre dag som vi firar här hemma med semlor och grejer men i år verkade det som att det inte var något speciellt... Jag fick en semla woho, men den fick jag äta ensam eftersom mamma redan käkat en på jobbet idag och syrran käkade sin semla igår när de köptes hem. Eftersom jag vanligtvis har träning på tisdagar tänkte mamma att vi skulle fira semmeldagen igår då hon trodde jag inte hade träning men det hade jag, så semlan sparades istället till mig idag då jag hoppade tisdagsträningen. Har ju haft lite problem med träningarna nu den senaste tiden. Mycket i skolan, livet och motivationen åker lite berg och dalbana till allt just nu. Därför har jag nu snackat med tränarna om att ta bort en träning i veckan under obestämd tid, för att få mer tid åt skolan och övriga livet för att inte känna mig lika stressad, på så sätt kanske motivationen och även prestationen förbättras mer eller mindre.
Semlan var ändå helt okej trots att den var en dag gammal, en classic wienerbröd semla med grädde och mandelmassa i mitten. Om jag fick önska skulle jag hellre fått en med vaniljkräm men igår var de slut och idag var wienerbrödsemlan redan köpt så what to do, man tager det man haver. Ändå ganska skönt att ha tillbringat eftermiddagen hemma, bara kunnat ta det lugnt och pluggat en del. Rätt mysigt att sitta i köket med ljus tända och chillmusik på i bakgrunden. Genom att ta bort tisdagsträningen får jag två pluggdagar i rad vilket är väldigt skönt och givande. Skrev färdigt min redovisning jag ska ha i Ledarskap till imorgon vilket känns väldigt nervöst då jag inte hunnit öva så mycket eller snarare bortprioriterat under den här kvällen... Får hoppas att jag inte hinner redovisa imorn så jag har ytterligare en dag på mig att öva. Redovisningar är verkligen bland de värsta former att visa sina kunskaper på, i skolan tycker jag. Föredrar hellre prov alla dagar i veckan. Jag pluggade även en del körkortsteori nu på kvällskvisten eftersom det snart är dags att försöka ta det där lilla plastkortet. Har inte berättat för någon när min uppkörning och teori ska göras och så kommer det förbli förhoppningsvis. Blir mindre pressad och stressad i och med att ingen vet exakt datum och förhoppningsvis kan man komma till skolan samma dag som man fått körkortet och bara le och säga "Gissa vem som har fått körkort?!" Ååå känslan när man klarar det, kan inte ens föreställa mig det i dagsläget för teorin är fruktansvärt svår och det känns som ja aldrig ska komma vidare... Måste ju klara en viss del för att låsa upp en ny nivå osv. Får väl bara fortsätta att kämpa på så är det lilla plastkortet mitt inom en snar framtid. Vem sa att det skulle bli lätt?
Kommentera